Om det är något jag har hunnit lära mig sedan pappa insjuknade i AML så är det att forskningen inom de olika leukemivarianterna är oerhört framgångsrik. Den ena bloggen efter den andra, tidningsartiklar etc som alla visar på att det händer saker även inom sjukhusväggarna och inte bara på laboratorierna.
Fantastiskt säger jag!
Som ett exempel är en bekant som nu blivit friskförklarad från bröstcancer men som berättar att dagarna med cellgifter var oerhört plågsamma. Det känns som att det är nyligt hon blev sjuk men efter några beräkningar så är det hela 7 år sedan. På dessa sju år verkar biverkningar vara ett definitivt bevis på att forskningen går framåt, pappa har som nämnts inte haft en enda biverkning av sin första behandling. Vilken lättnad! Tänk att plåga sig igenom första behandlingen och därefter samla kraft att genomgå ytterligare behandlingar.
Ytterligare ett exempel är denna artikel från Dagens Medicin som berättar hur forskare funnit muterade celler vilka verkar vara immuna mot AML.
I övrigt så pendlar pappa mellan feber och icke feber. Tack och lov har han inte hunnit få höga febertoppar utan sköterskorna har hunnit stabilisera den och i stort sätt har han blivit feberfri dagen efter. Ikväll ska jag besluta om jag törs åka och hälsa på eller ej. Vet inte om jag inbillar mig att jag är snorig eller om jag faktiskt är det. Har en torrhosta som stört mig ett tag och nu kommer jag på mig själv att jag sitter och hostar utan anledning. Eller...?? Vill ju inte riskera komma med bakterier och virus till avdelningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar!